sofiawrotethis

I nuläget känner jag att jag hade behövt komma iväg ett tag. Jag behöver få lite tid utan alla måsten och krav. Jag tror det krävs för min överlevnad. Kanske stugan, en helg med bara mig själv. Köpa mat så jag klarar mig 3 hela dagar, läsa en bra bok, få tid med mitt kollage, leta inspiration, gå osminkad och bara ha tid och tänka. Det skulle vara så skönt. Jag är en tjej som behöver min egentid, men samtidigt så är jag livrädd för ensamheten.

Det är en fin balansgång mellan dessa två och ibland väger ena delen mer än den andra. Beroende på vilket humör mina monster är på. Är dem lugna så tar ensamheten över och jag klarar av det. Men vissa nätter tror jag dem vill se mig död och då behöver jag någon som håller om mig.
Det är jobbigt när hela jag känns som en lång berg&dalbana, antingen upp eller ner.

Det går bättre, jag försöker släppa hatet mot spegelbilden och tänker mer på det som faktiskt känns okej. Det är skönt, stressen minskar och jag tar dagarna som dem kommer. Kommer längre och längre ifrån stupet, även om jag helt klart är långt ifrån bra. D hjälper mig otroligt mycket, orden han säger betyder något, trots att jag ignorerar allt som alla andra säger. Han älskar mig för den jag är, och det är något jag verkligen tror på.

-jag önskar att du också kunde älska dig själv.

Ord som kom från finaste igår när vi skulle sova. Om han visste hur mycket jag försöker, hur mycket jag vill kunna älska mig själv. Men det är svårt.

Vad gör man när man håller på att gå sönder inombords på grund av osäkerhet? D är ute på krogen, jag är 42 mil bort och han hör knappt av sig.

Släpper alla tankar om viktnedgång och trycker i mig allt jag kan. Lär straffa mig själv för det imorgon, men det tar jag då. Hela familjen sover, jag är vaken och supertrött. Ångesten smyger sakta fram, och jag vet inte hur jag ska lyckas somna inatt.

Så jävla bitter man är ibland, jag är som min mamma. Ganska långsynt men ändå så sjukt naiv. Jag förstår sällan när folk vill mig illa, när jag blir utnyttjad eller bortstött. Jag har aldrig haft särskilt många vänner, men jag har alltid satt stort värde vid dem få jag haft. Nu har jag en enda, och det är A, hon gör mig hel och med henne är jag aldrig någon annan än mig. Jag behöver aldrig låtsas med henne. Hon tar mig för den jag alltid varit, vi är nog lika dark and twisty båda två. Men det pratar vi aldrig om, jag älskar hur allt är så enkelt och fritt med vår vänskap. Vi ses när vi har tid, ändå är vi snortighta.

Själen är svart som natten, jag behöver sol. Det enda jag vet hur man blir lycklig av utan att det ger några bieffekter. Försöker se framåt, men hur gör man det när man inte har något att se fram emot? Imorgon åker jag till min fristad, min familj, enda stället jag är jag på. Eller ja så nära den jag brukade vara som man kan komma.

Egentligen finns det ingen som känner mig, inte D, inte A, inte min mamma eller pappa. Ingen. Ingen vet hur fucked up jag egentligen är, ni vet man kan spela totally mad men ingen tror att det är äkta. Det känns bra, jag hatar när andra tycker synd om mig, like it'll make me feel better? Not. Ger upp för idag, röker lite och åker hem till pojken som får mig att känna mig trygg. Som har världens mjukaste läppar och håller om mig när jag ska sova. Love

Jag älskar känslan av att vara så involverad i en tv serie att jag till och med börjar leva som dem. Det gör det lättare att släppa allt annat. Men det gör också att jag lever ett liv som inte är jag, men som mer än gärna hade fått vara det.

"-we'd be good together. Don't you think?
-no
-why?
-because I'll break your heart.
-maybe I'll break yours.
-nobody breaks my heart and anyway, why would I want that?"

Fredagen den 13.onde, idag ska allt gå fel. Precis som alla andra dagar kommer allt gå åt helvete. Jag vet inte vem jag är längre. All denna berg&dalbana, den förvirrar mig. Jag vill att allt ska gå mer åt ett håll, inte upp&ner hela tiden. Letar och försöker hitta mig själv men jag kommer ingenstans.

Sometimes I find it hard to be happy, even tough everything is fine.

Jag vet att ständig lycka inte existerar, men jag vill få vara lycklig en hel dag. Inte bara några timmar åt gången, jag är som en berg&dalbana, troligtvis den högsta i världen. Antingen går allt upp till himlen eller ner åt helvetet.