SUNSHINE PLEASE
Själen är svart som natten, jag behöver sol. Det enda jag vet hur man blir lycklig av utan att det ger några bieffekter. Försöker se framåt, men hur gör man det när man inte har något att se fram emot? Imorgon åker jag till min fristad, min familj, enda stället jag är jag på. Eller ja så nära den jag brukade vara som man kan komma.
Egentligen finns det ingen som känner mig, inte D, inte A, inte min mamma eller pappa. Ingen. Ingen vet hur fucked up jag egentligen är, ni vet man kan spela totally mad men ingen tror att det är äkta. Det känns bra, jag hatar när andra tycker synd om mig, like it'll make me feel better? Not. Ger upp för idag, röker lite och åker hem till pojken som får mig att känna mig trygg. Som har världens mjukaste läppar och håller om mig när jag ska sova. Love
