FUCK FUCK FUCK
Sometimes I feel like, oh girl you better of alone.
D har en numera en förmåga att gå mig på nerverna. Han trissar mig till det yttersta och jag är ofta nära ett sammanbrott. Han vet hur lättstressad jag är, men av någon anledning så gör han inget för att underlätta. När vi ska någonstans så är han klar 2 sekunder innan vi måste vara vid bussen, han drar ut på att få saker gjorda, han kräver i stort sett att jag ska laga mat, diska & handla.
Ibland vill jag lämna honom, för jag känner att vi på alla sätt är på olika plan. Vi ser inte lika på mycket, men sen är det dem där få stunderna som väger upp allt det dåliga. Som när vi inte träffats på 2 dagar och jag längtat ihjäl mig efter hans kyssar. Eller när vi ligger i sängen på kvällarna och han berättar hur han vill leva sitt liv med mig.
Jag önskar att man bara kunde radera någon ur sitt minne, då hade det vart enkelt.
