Eh okej?

Ibland kan jag känna att det var så jävla värt att vara med någon som trots att han trasade sönder mig på insidan, ändå lät mig göra egna val. Han tillät mig ensamtid.
Nu har jag någon som gör mig så jävla hel, men som håller mig tillbaks. Jag är inte mig själv längre, utan han försöker ta mina beslut.
Jag är ingen man går över huvudet på, jag kan bestämma över mig själv, och jag ska få göra det så länge det finns tid över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0