JA JA
Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig fått mitt hjärta krossat. Men det kommer aldrig mer hända, jag har slutat förvänta mig saker av folk. Slutat ta för givet att jag kommer vakna upp bredvid D varje morgon. Slutat ta för givet att pappa hör av sig, att mina vänner finns där när något är jobbigt. D vet om det här, att jag aldrig förväntar mig något för att slippa bli besviken. Han tycker det är fel, jag tror inte han förstår vart det kommer ifrån. Och att försöka förklara, det går absolut inte.
När man tänker efter har jag en jävligt svart själ. Inte så att jag är elak mot andra människor, men man kan lätt säga att jag inte tar skit lika lätt. Jag brukade tacka & ta emot i stort sett, men fan om någon försöker sätta sig på mig nuförtiden, big no no people.
