STILL SO TIRED OF IT ALL

Livet känns fortfarande ovärt, det enda jag behöver nu är A, min pappa och min mamma.

Att d fortfarande är med mig, efter mina ångest och nervutbott är för mig helt ofattbart. Jag älskar honom, något så otroligt mycket. Ibland när jag är med honom, så värker hela min kropp av kärlek till honom. Och jag är så rädd för att han en dag ska inse att han förtjänar någon bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0